Finlands havsområde är utmanande för sjöfarten på grund av den stora mängden grund, den splittrade strandlinjen och de svåra vinterförhållandena. Farlederna längs kusten i skärgården är bra utgrävda och markerade, det fasta radarnätet är omfattande och lotsningen är obligatorisk. Trots dessa satsningar inträffar olyckor och tillbud fortfarande relativt ofta – till all lycka är skadorna i allmänhet små. Beredskapen att vidta åtgärder för att bekämpa miljöskador är god på Skärgårdshavet och Finska viken, men en utmaning i området som omfattar Bottenhavet, Kvarken och Bottenviken.

För att minimera riskerna används flera tekniska system som övervakar sjötrafiken. Till exempel sjötrafikledningen som görs från land (VTS), systemet som identifierar fartyg automatiskt (AIS) och stöder sjötrafikledningen och det obligatoriska anmälningssystemet på Finska viken (GOFREP). Systemen utvecklas hela tiden.

Övervakning av fartygsoljeutsläpp

Gränsbevakningsväsendet strävar efter att genom övervakning förhindra avsiktliga oljeutsläpp från fartyg. Finland ansvarar för övervakningen inom sitt ansvarsområde för oljebekämpning, dvs. från gränsen av vår ekonomiska zon ända till land.

Övervakningen genomförs i första hand med två Dornier 228-spaningsflygplan. Flygplanen används samtidigt för både gränsbevakning och miljöövervakning. De är utrustade med övervakningsanordningar som gör att besättningen får en realtidsbild av vårt havsområde och av eventuella främmande ämnen i havet. Övervakningen effektiveras av Europeiska sjösäkerhetsbyråns (EMSA) satellitövervakningstjänst för oljeutsläpp, CleanSeaNet.

I Finland tillämpas en fartygsoljeutsläppsavgift som påförs för olovligt utsläpp av olja eller oljehaltiga blandningar i vattnet. Gränsbevakningsväsendet undersöker fallen och bestämmer avgifterna. Avgiften påförs fartygets ägare eller redare oberoende av vem som orsakade utsläppet. Storleken på oljeutsläppsavgiften bestäms utifrån utsläppets omfattning och fartygets storlek.