Bekämpningsmetoder och utrustning

Oljebekämpning till havs innebär att man förhindrar att oljan som kommit ut i vattnet sprids, styr den i en viss riktning och samlar upp den. Bekämpningen ska i första hand utföras så nära källan till skadan som möjligt, eftersom bekämpningen då är effektivast och skadorna minst. Det effektivaste är om man kan förhindra oljan eller kemikalien från att läcka ut från fartyget. När oljan kommer ut i havet bildar den ett bälte på vattenytan. Tjockleken på oljebältet beror på oljemängden och -kvaliteten. Vissa typer av olja och kemikalier kan sjunka till bottnen, förbli under vattenytan eller avdunsta.

Oljan kan samlas upp eller förstöras i havet med tre olika bekämpningsmetoder. Oljan kan brytas ned kemiskt med dispergeringsmedel, brännas eller tas tillvara mekaniskt med olika verktyg. I Finland har man avtalat om att endast använda mekaniska oljebekämpningsmetoder.

Olika sorters borstupptagare är typiska redskap som används vid oljebekämpning. De används både som stora fasta system som finns inne i fartygen och som mindre, flyttbara anordningar. Förutom att samla upp oljan är det också viktigt att kunna bromsa upp och styra spridningen av den. På så sätt får man mer tid för bekämpningsåtgärderna och kan skydda värdefulla naturobjekt. Detta görs med oljebommar. Av flytande bommar kan man bygga upp till flera kilometer långa hinder i havet. Olja kan också samlas in med en oljeläns som fästs mellan två fartyg.

Flygövervakningen spelar en viktig roll i en oljebekämpningsinsats. Största delen av oljan i ett oljebälte finns vid bältets tjockaste punkt som är svår att upptäcka från ett fartyg. Spaningsflygplanets sensorer och besättningen som utbildats för att bedöma oljemängder kan identifiera den tjockaste punkten och skicka bekämpningsfartygen till rätt plats.

Isförhållandena försvårar oljebekämpningen. Finland har i samarbete med andra nordliga länder utvecklat oljebekämpningsmetoder för isförhållandena. Gränsbevakningsväsendets och marinens fartyg har oljeuppsamlingsutrustning som lämpar sig för isförhållanden.

Enligt den princip som följs i Finland ska den som vållat skadan ersätta kostnaderna som bekämpningen föranlett. Kostnaderna tas ut via försäkringar och internationella fonder av den som orsakat skadan. Om det är oklart vem som orsakat skadan ersätts kostnaderna av staten.
 

Bekämpningen av en kemikalieolycka är betydligt svårare än oljebekämpning, eftersom en del kemikalier inte bildar någon hinna som kan samlas upp på havsytan. Kemikalierna kan också reagera med vatten eller andra kemikalier. Vi utvecklar förmågan att bekämpa fartygskemikalieolyckor i samarbete med andra myndigheter och beaktar behovet i våra framtida materielanskaffningar. För att kunna agera vid en fartygskemikalieolycka krävs särskild teknik och utbildning. För att kunna arbeta i ett område med kemikaliefara måste det kunna skapas övertryck i bekämpningsfartygen. Fartygen måste också vara utrustade med en kemikalieinsamlingstank.

I Gränsbevakningsväsendets projekt ChemSAR utarbetar vi verksamhetsmodeller för marina kemikalieolyckor där människoliv ska räddas i ett kemikaliefarligt område. Verksamhetsmodellen kan i princip också utnyttjas vid bekämpning av fartygskemikalieolyckor.
 

Ryggraden i bekämpningen av miljöskador till havs är de statsägda kombinationsfartygen. Förutom att fartygen har sin egen dagliga uppgift har de också inbyggda oljeuppsamlingssystem för olyckssituationer. Alla statsägda oljebekämpningsfartyg kan inleda bekämpningsåtgärder och samla upp olja självständigt.

Gränsbevakningsväsendets (3 st.) och marinens (3 st.) bekämpningsfartyg har den största uppsamlingsförmågan och den snabbaste responstiden. Det finns också privata bekämpningsfartyg på olika håll i Finland som upprätthåller oljebekämpningsberedskapen i enlighet med de serviceavtal de ingått med Gränsbevakningsväsendet. Ålands landskapsförvaltning har ett oljebekämpningsfartyg. 

Gränsbevakningsväsendets bevakningsfartyg är snabbast tillgängliga för bekämpningsuppdrag. Två av bevakningsfartygen patrullerar 24/7 varje dag året runt. Ett av marinens bekämpningsfartyg är alltid i fyra timmars utryckningsberedskap.

Utöver fartygen som kan användas för oljebekämpning kan även andra fartyg och båtar användas i en insats. Med dem kan man till exempel sköta bommar och deras ankare, transportera personal, förnödenheter och avfall samt i den mån det är möjligt samla upp olja med flyttbara uppsamlingssystem. Gränsbevakningsväsendet äger en stor mängd utrustning som behövs vid oljebekämpning och som har placerats i lager på olika håll längs den finska kusten.

Vid en stor fartygsoljeskada kan Finland också be grannstaterna om hjälp med oljebekämpningen. I hela Östersjöområdet finns flera tiotals oljebekämpningsfartyg. I Helsingforskonventionen mellan Östersjöstaterna fastställs principerna enligt vilka länderna kan begära och ge hjälp. De snabbast tillgängliga bekämpningsfartygen finns i våra grannländer Sverige eller Estland, medan spaningsflygplanen snabbt hinner till undsättning även från södra Östersjön.

Antalet fartyg som lämpar sig för fartygskemikalieolyckor är betydligt mindre. Finland har två fartyg (Gränsbevakningsväsendets fartyg Turva och marinens Louhi) som kan användas för bekämpningsuppdrag i anslutning till en fartygskemikalieolycka. Övertryck kan skapas i fartygen i ett farligt område och de är utrustade med tankar för kemikalieuppsamling. Dessutom kan Gränsbevakningsväsendets bevakningsfartyg Tursas och Uisko i begränsad omfattning användas i ett farligt område.

Läs även: Anskaffning av bevakningsfartyg

 

Aktörerna som deltar i bekämpningen av miljöskador måste kunna samordna sin verksamhet på ett smidigt sätt för att resurserna ska kunna utnyttjas effektivt. En enhetlig lägesbild är till nytta när insatsen planeras och genomförs.

Gränsbevakningsväsendet utvecklade MERT-informationssystemet (Marine Environment Response Tool) tillsammans med Finlands miljöcentral (SYKE) för de myndighetsaktörer som deltar i bekämpningen av oljeskador. Systemet infördes i operativt bruk i juni 2022.