Virpiniemi sjöbevakningsstation har fyra årstider

Verksamhetsområdet för Västra Finlands sjöbevakningssektion sträcker sig från Skärgårdshavet ända till gränsen till Övertorneå kommun, Lappland. När sjötrafiken redan är i full gång i bevakningssektionens södra del, koncentrerar man sig i norr fortfarande på terrängtrafiken och säkerheten på isen. Klimatet förändras och därmed även isförhållandena. Det soliga vårvädret lockar människor ut på isarna i stora skaror för att fiska och tillbringa sin fritid. Ofta är istäcket emellertid redan under den bästa säsongen ställvis oförutsägbart och räddningspersonalen måste komma till undsättning.

Virpiniemi sjöbevakningsstation i Uleåborg har fyra årstider, vilket inte är särskilt typiskt för en sjöbevakningssektion. Övergången från öppet vatten till istäcke samt menförestiden däremellan innebär utmaningar för materielen och personalen. Ofta kan snöskoter inte längre användas under vårens sista helger, utan då används en svävare som förutom besättningen kan transportera eventuell vårdpersonal och patienten. När isen blir svagare räcker stationens egen utrustning inte alltid till för hela övervakningsområdet. Då bistår en sjöräddningshelikopter från basen i Rovaniemi. 

När det blir öppet vatten fortsätter övervakningen med hjälp av ett stort antal båtar. Områdets kust är grund och stenig, vilket gör det utmanande och riskfyllt att röra sig utanför farlederna. Utöver båtar som lämpar sig för öppet hav behövs mindre båtar som transporteras på trailer och som är lätta att använda utanför farlederna och i älvarna. Fiskeövervakningen, som är temat i början av sommaren, kräver ofta smidiga båtar som lätt kan flyttas. Med dessa kan fångstredskapen granskas även i grunda vatten.

När vädret igen blir kallare och naturen kläds i en ny färgprakt förbereder sig stationen för nya uppgifter. Jaktövervakningen är en lagstadgad uppgift som inkluderas i det dagliga arbetet och personalen rör sig aktivt med fordon i kommunerna längs kusten utan att glömma en av de viktigaste uppgifterna – sjöräddningen.

När marken täcks av snö sluter sig den årliga cirkeln och det är åter dags att använda snöskotrar. Övervakningen utförs både på hav och land. Myndigheterna som övervakar förarnas och fordonens skick är en bekant syn för befolkningen i området. Arktisk sjöräddning är stationens specialkompetens och utbildning i detta ges regelbundet till frivilligorganisationer. De nordiska myndigheterna som är verksamma i vinterförhållandena har också delat kunnande mellan sig.

Området mellan Kalajoki och Torneå rymmer rikligt med särdrag för olika områden. Området utgör en unik och färgstark helhet dels med anledning av havsområdet och dels med anledning av Kemi älv och Torne älv som präglas av sina gamla fiskekulturer samt gränsövergångsstället i Torneå som nu under undantagsförhållandena är det livligaste gränsövergångsstället vid Finlands landgränser.

Skribent: Västra Finlands sjöbevakningssektion