Hoppa till innehåll

Sjöräddningsledaren predikar om isarna

Utgivningsdatum 22.2.2021 11.38 | Publicerad på svenska 22.2.2021 kl. 11.43
is på sjön, blå himmel

När isen brister innebär det ett skoningslöst öde för äventyrare som utrustat sig dåligt. Varje år omkommer flera människor i Finland till följd av att isen har brustit. Då dör man antingen av hypotermi eller av kvävning genom drunknande. Ibland lider man en långsam död genom hypotermi. Det är alltid dystert med ens bortgång, men särskilt trist är det enligt min mening då man går genom isen och drunknar.

Myndigheter, föreningar och organisationer ger information om säkerhetskulturen från oktober till april åt medborgare som rör sig på isen, men ingenting hjälper.  På 2010-talet har i genomsnitt 16 personer per år gått genom isen och drunknat i Finland (statistik från Finlands Simundervisnings- och Livräddningsförbund rf). Statistiskt sett var den dystraste vintern 2013–2014 då hela 28 personer gick ner sig i svaga isar och drunknade. Till råga på allt drunknade 26 av dessa 28 inom bara fem månader från december till april. Alltså en per vecka och två per vecka som värst. 

2020 var på många sätt ett exceptionellt år. Då gick lika många människor genom isen och drunknade som vintern 2013–2014. I början av 2020 drunknade 19 människor inom bara fyra månader. Den svartaste månaden var december då nio personer drunknade. En lika hemsk månad som den var senast i april 2016 då också nio personer drunknade på grund av att de gått genom isen.

Jag har haft flera uppdrag där människor råkat illa ut när de följt gamla spår på isen eller till och med sina egna fotspår från föregående dag.  Allt hänger ihop: ändringar i vindriktningen, stigande och minskande vattennivåer, strömnings- och temperaturvariationer, regn och sol. En ändring leder till att en annan eller flera andra faktorer ändras. Iaktta omgivningen hela tiden och följ väderprognoser före avfärden och kolla väderleksförändringar också under färden. Om vädret ändras snabbt och skarpt från en ytterlighet till en annan, ta genast den tryggaste och rakaste vägen och gå i land.

Då ni berättar andra var ni rört er och att isen burit där, var medvetna om att isläget samt isens sammansättning och tjocklek mycket snabbt kan ändras även på en kort tid och inom ett snävt område.  Den rutt som föregående dag eller på morgonen var trygg kan vara något helt annat senare.  Strömningarna ändras snabbt, och ännu snabbare kan råkar uppstå. Lär er och studera samt ge råd och information, och vad som är det viktigaste, ta ert ansvar.

Människorna drunknar ofta på bekanta ställen, på stug- eller hemstranden. Likaså inträffar olyckorna inom vägtrafiken ofta i bekanta trakter. Det är att märka att det inte hjälper med erfarenhet och lokalkännedom om man inte tänker efter före. Tack vare lokalkännedom kan man dock känna till farliga områden som till exempel å- och bäckmynningar, sund, områden under bryggor och andra strömställen.  Men isen är dock ett oförutsett underlag som lever och förändras fortgående. Det räcker alltså inte nödvändigtvis med lokalkännedom för att kunna undvika att man inte hamnar i iskallt vatten. Att man har en lång erfarenhet av att hur det är att röra sig på isen betyder inte heller nödvändigtvis att man har erfarenhet i ordets positiva betydelse. Att skaffa sig erfarenhet kräver tid och felbedömningar och endast i bästa fall kan man nå förståelse för hur man ska handla då man råkar ut för en olycka.

Säkerhetskulturen kunde i många avseenden vara bättre. När det gäller att röra sig på isen har vi dock ett samförstånd. Vi har det klart för oss att vi tar med oss en rätt utrustning och en kompis eller kompisar och tänka klart hela tiden. Nedan ger jag er en minneslista för att sparas i er ”hårddisk”.

Innan ni går ut på isen, ta med er åtminstone följande säkerhetsutrustning:

  • Räddningsdräkt eller åtminstone flytplagg
  • Isdubbar och visselpipa som ska sitta högt runt halsen på bröstet för att lätt få tag på (obs. de ska inte hänga ner till naveln)   
  • Ryggsäck med en omgång kläder i en vattentät förpackning
  • Lättillgänglig kastlina (ska inte stoppas i ryggsäcken utan fästas t.ex. på axelremmen) 
  • Mobil i en vattentät påse
  • Utrustning för att göra upp eld och förstahjälpsförpackning

Finns det utrymme i ryggsäcken eller tänker ni åka på en längre utflykt, ta med er absolut också:

  • Kompis (den som räddar dig eller som du räddar)
  • Stadig ispik med stålspets eller isbill för att bedöma isens kvalitet och bärighet
  • Färdkost och het dryck för att ge energi
  • Karta och kompass
  • Pannlampa/ ficklampa eller någon annan belysning

Innan ni går ut på isen rekommenderar jag att ni:

  • tänker på hur ni räddar människor och er själva om ni eller andra råkar ut för en olycka
  • planerar en rutt och bekantar er med området åtminstone med hjälp av en karta
  • berättar er planerade rutt och tidtabell för någon som stannar i land, och talar om hur ni håller kontakt
  • följer väderprognoser och israpporter

Utflykter i naturen och särskilt på isen är oförglömliga när det är vackert väder på vintern. Å andra sidan är naturen i grund och botten obarmhärtig. Utan förhandsplanering blir det lätt så att en bondhustru blir en piga och en husbonde blir en dräng. Håll er alltså informerade om riskerna och ta med er lämplig utrustning för att kunna njuta av nästa vinter också.

Skrivet av Tomi Maunu. Den ursprungliga texten är publicerad år 2018 i Egentliga Finlands Räddningsverks blogg "Kuumaa kamaa". Statistiken är uppdaterad för år 2020.

Blogi