Brottsbekämpning

Brottsbekämpning är till sin natur ett arbetsområde som inkräktar på människors grundläggande rättigheter, och därför har också kunskap om jämställdhet och likabehandling en central roll. Verksamheten regleras starkt av olika lagar, såsom strafflagen (39/1889), förundersökningslagen och tvångsmedelslagen (806/2011). Kundmötena varierar mycket och många nationaliteter och kulturer är relaterade till dem. I verksamheten och uppgifterna ska man identifiera kulturella skillnader och sedvänjor samt utmaningar i fråga om interaktion och kommunikation som beror på personens funktionsförmåga, hälsotillstånd eller erfarenheter, eftersom uppfattningen om dem främjar växelverkan. Vid Gränsbevakningsväsendet arbetar både kvinnor och män med olika uppgifter inom brottsbekämpning. Ibland uppstår situationer där könet på den som utför uppgiften måste beaktas i mötet med en kund. Dessutom ska i en förundersökning alltid personens ställning beaktas i förundersökningen. En person kan ha en ställning som misstänkt, målsägande eller vittne. Utifrån sin ställning har personerna definierats med exakta rättigheter och skyldigheter, som ska iakttas i Gränsbevakningsväsendets brottsförebyggande uppgifter.

För att likabehandling ska förverkligas och främjas som en del av det brottsförebyggande arbetet bör särskild uppmärksamhet fästas vid de språkliga rättigheterna, bemötandet av personer som är brottsoffer, minderåriga och klienter med funktionsnedsättning på grund av ett funktionshinder eller på grund av sitt hälsotillstånd samt faktorer som gäller ursprung, nationalitet och familjeförhållanden. 

I synnerhet förundersökningslagen (4 kap. 12–14 §) innehåller omfattande bestämmelser om parternas språkliga rättigheter. Vid brottsbekämpning används i mån av möjlighet Gränsbevakningsväsendets egna tolkar vid tolkningen. De flesta tolktjänster måste dock köpas av externa tjänsteleverantörer. Ibland möter vi klienter vars modersmålstolkning är svår och där till exempel dialektskillnader måste beaktas. Ibland är det svårt att hos tjänsteleverantörerna hitta en tolk för det språk eller den dialekt som krävs. Det kan även hända att tolken inte är yrkeskunnig. I detta avseende bör möjligheterna undersökas för den brottsbekämpande personalen att på ett mer flexibelt sätt få anlita andra tolkar än avtalsleverantörens. Det är viktigt att se till att kunden har rätt uppfattning om varför de har valts ut för en kontroll.

När man möter en person i offers ställning ska man alltid strikt följa de anvisningar som meddelats. Dessutom erbjuds de olika slags hjälp, såsom social- och hälsovårdsmyndigheternas tjänster, hjälpsystemet för offer för människohandel och Brottsofferjouren. 

För minderåriga finns det särskilda krav under förundersökningen som beaktas som en del av processen. Bland annat ska förundersökningen genomföras skyndsamt när den misstänkte är under 18 år. Ett gripande anmäls alltid till stadens socialmyndigheter och socialmyndigheten är närvarande vid förhör.

Likabehandling är också en central faktor i brottsbekämpningen när det gäller ursprung, nationalitet och familjeförhållanden. Till exempel i situationer där familjen är närvarande, framhävs myndigheternas yrkes- och samarbetsfärdigheter. Alla människor bemöts med respekt för människovärdet och parterna får tillräcklig information om det ärende som utreds och om processen, dock utan att utredningen äventyras.

Enligt 3 kap. 10 § i förundersökningslagen är det av största vikt att parterna behandlas jämlikt vid begränsning av förundersökningen. Detta är särskilt fallet när begränsningen görs på grund av kostnaderna. Om förundersökning inte förrättas, läggs ned eller avslutas genom beslut av den som leder förundersökningen (3 kap. 9 § och 10 kap. 2 § 2 mom. i förundersökningslagen), är det särskilt viktigt att fästa uppmärksamhet vid grunderna för beslutet med tanke på avgörandet, dvs. på vilka grunder beslutet har fattats.